Jag dundrar in i butiken i Gamla Stan. ”Det spökar hemma och jag behöver hjälp.”, tillägger: ”jag är alltså inte galen.” Tidigare har jag googlat på salvia och kristaller. Och utan att torka håret kastat mig ut ur lägenheten i kurs mot räddningen.

Den snälla tjejen i kassan säger att nej då hon tycker visst inte att jag är galen. Hon ler, ser trygg ut och frågar om jag är ute efter något speciellt.

”Allt!”, skriker jag och hon hoppar till. ”Ge mig ALLT du har.”

Hon nickar och radar upp paket med smudging kit, vilket för den oinvigde är torkad vit salvia i bunt att bränna med fjädrar som man viftar ut röken med, någon form av vass, en bit kol som avslutning och lite annat smått och gott. Till detta kompletterar vi med ett heligt trä från Amazonas som drar till sig goda energier när det bränns.

Hon visar mig skyddande kristaller som ska placeras vid dörrar och fönster.

”Hur många vill du ha?”, frågar hon och pekar på de svarta stenarna.

”Alla.”, säger jag och missar att de kostar per gram och inte per sten. Men men, skyddad ska jag bli och slänger upp ett halsband med likadana på den växande högen.

Hon nickar gillande: ”det är bra, då är du skyddad HELA tiden”.

Jag känner mig stolt. Har liksom fattat galoppen här.

Nu har jag fått blodad tand. Vänder mig om och börjar girigt fingra på kristaller som lovar rikedom, kärlek, lycka och ökad kreativitet.

”Släng med dessa också”, och tillägger: ”för de funkar eller hur?”

Hon nickar nådigt och förklarar att varje fullmåne ska jag placera dem i en kristallskål med vatten och havssalt på balkongen så att de liksom ”laddas”.

”Låter bra.”, säger jag och känner att vi är två i detta nu.

Börjar tänka hårdare. Är det något mer som saknas i mitt liv?

”Jag sover också dåligt i perioder.”

”Aha! Vi har utmärkta ametister för det”, och visar mig bort till ett hörn av butiken. Säger åt mig att välja en som liksom ”känns rätt”.

Jag pekar på en stor en. ”Den ska jag ha.”

Och ner i påsen åker ametistbumlingen – även den med pris per gram.

Nästan andfådd av köprus och lycka över att alla mina problem snart är lösta frågar jag ut henne om hur jag ska genomföra min ceremoni. Hon tipsar och vägleder och jag suger i mig varje ord. Tackar, bugar och bockar men motstår impulsen att krama och kyssa denna fantastiska varelse. Greppar påsen och vänder hemåt. Hem, där en odefinierbar ondska härjar i trapphuset och jag känner mig konstant iakttagen.

I hela mitt liv har jag sett och hört saker. Tror helt och fullt på spöken men är en i grunden mörkrädd fegis vilket är en dålig kombo. Tidigare möten med det övernaturliga har sällan varit läskigt och jag tror att jag haft lyxen att stöta på snälla andar. Nu, för första gången, är det däremot annorlunda. Det känns hotfullt och väldigt argt. Jag är på riktigt vettskrämd. Därav min panikartade shoppingtur.

Väl hemma radar jag upp allt på matbordet. Sätter på ändamålsenlig pling plong-musik, öppnar balkongdörren på vid gavel och kanaliserar min inre magi. Sveper ett glas rödvin, tar fem djupa och sätter igång. Det ryker från den torkade salvian och jag viftar duktigt med fjädern samtidigt som jag bestämt mässar min ramsa. I korta drag att HÄR bor jag, JAG bestämmer och UT med allt rassel. Är extra noga med hörnen. Där hon i butiken förklarade att jag kanske kunde känna visst motstånd. Jag uthärdar. I vad som känns som timmar håller jag på innan jag utmattad släcker alla mina örter och låter Amazonasträet brinna ut.

Känner jag inte en viss skillnad? Jo men det tycker jag nog att jag gör. Med viss respekt för grannar har jag dock avhållit mig från att förlänga min ritual till trapphuset. Där ute är det kallt. Och fortfarande väldigt obehagligt. Som ett tryck över bröstet, flåsning i nacken och en rispande nagel längs med ryggraden.

Ringer en av mina bästa vänner. Han som alltid är en voice of reason till min hysteri. Han backar inte upp. Han ifrågasätter. ”Det har ju varit ganska mycket.”, och menar de senaste månadernas känslomässiga berg- och dalbana. Jag blir sur. Tycker att han är fyrkantig. Men vet också att han har rätt i att jag länge balanserat på bristningsgränsen.

Bestämmer mig för en kompromiss. Ska ringa in ett proffs. Sen vet vi om det är onda andar på vinden eller jag som är på väg mot ett sammanbrott. Fortsättning följer.